Originally written for and published by Dahlin by Eberstål. Edited for this portfolio.
PREPPY
Från klassmarkör till klassiker
Om vi säger argylemönstrade tröjor, klubblazers, pasteller och piké – vad tänker du då? Förmodligen preppy. Stilen som amerikanerna uppfann, européerna gärna lånade och modevärlden med jämna mellanrum återupptäcker som om den varit borta. Det har den förstås aldrig riktigt varit.
För preppy är märkligt motståndskraftig mot trender. Samma marinblå blazer, chinos och pikétröja som bars på amerikanska universitetsområden för nästan hundra år sedan kan fortfarande passera som en fullt rimlig garderob. Men kläderna är bara halva historien. Den andra handlar om vad de en gång betydde – och vad som hände när en stil byggd kring tillhörighet blev tillgänglig för människor som aldrig hade tillhört världen den kom ifrån.
Så varför heter det egentligen preppy, och hur hamnade en stil från amerikanska elitskolor i garderober långt utanför New England?
Preppystilens ursprung
Historien börjar i nordöstra USA under det tidiga 1900-talet, när barn från landets mest välbärgade familjer skickades till privata preparatory schools för att så småningom fortsätta till universitet som Harvard, Yale och Princeton. Därav namnet. Preparatory blev prep, som blev preppy.
Men preppy var från början mer än ett sätt att klä sig. Det var en social kod, formad kring utbildning, sport och en ganska tydlig uppfattning om vem som hörde hemma var. Den typiske prepstudenten förväntades vara välutbildad och social, gärna spela tennis, golf eller polo och, till synes utan större ansträngning, vara korrekt klädd för samtliga delar av livet.
Kläderna signalerade alltså status, men helst utan att se ut som om de försökte göra det. Det fanns ingen större poäng med att demonstrera att man hade tillgång till en värld där alla andra redan visste det. Den motsägelsen skulle bli central för hela preppystilen.
Preppystilen
Garderoben hämtade mycket från traditionell brittisk överklass och de sporter som följde med den. Därifrån kom pikétröjorna, de stickade tröjorna och blazern, medan skoluniformen bidrog med argyle, klubbmärken och monogram.
Det skapade en stil som befann sig någonstans mellan välklädd och ledig. En blazer kunde bäras med chinos snarare än kostymbyxor och en skjorta döljas till hälften under en V-ringad ulltröja. Pikétröjan hörde lika mycket hemma utanför tennisbanan som på den.
Det var praktiska kläder, men också kläder vars betydelse till stor del låg i sammanhanget. En marinblå blazer är trots allt bara en marinblå blazer tills den börjar säga något om skolan du går på, klubben du tillhör eller familjen du kommer ifrån.
Materialen hjälpte till. Bomull, ull, kashmir, tweed och linne åldrades väl och blev i många fall bättre av att faktiskt användas. För en stil som gärna ville ge intryck av att garderoben hade funnits där länge var det praktiskt.
Färgskalan höll sig relativt disciplinerad. Marinblått, vitt, beige och grått utgjorde basen, medan grönt, rött, gult och bleka pasteller stod för det något mer äventyrliga. Och ja, inom preppy kan en ljusrosa pikétröja faktiskt räknas som äventyrlig.
JFK och konsten att inte se för ansträngd ut
Det är svårt att komma särskilt långt in i preppyns historia utan att stöta på John F. Kennedy. Kennedy bar Oxfordskjortor, chinos, pikétröjor och stickat på ett sätt som kom att definiera en viss sorts amerikansk ledighet.
På fotografier från familjens somrar i Hyannis Port finns mycket av det vi fortfarande förknippar med stilen: kläder som är klassiska och uppenbart välgjorda men samtidigt ser ut att ha valts utan större eftertanke. Det senare är förstås en viktig del av illusionen.
För preppy bygger till stor del på att ganska specifika val ska se ut som inga val alls. Skjortan får gärna vara lite skrynklig och loafersen ordentligt ingångna. Tröjan kan hamna över axlarna när det blir varmt, helst på ett sätt som antyder att man gjort det hela sitt liv.
Den sortens ledighet är betydligt enklare när kläderna, platserna och koderna redan är ens egna. Det är också precis den känslan som senare generationer skulle försöka återskapa.
The Preppy Handbook
Fram till 1980-talet var preppy fortfarande tätt sammanflätad med de miljöer där stilen hade uppstått. Den signalerade pengar och utbildning, men framför allt tillhörighet. Det handlade inte bara om vilken blazer man bar utan om var man hade gått i skolan, var familjen semestrade och vilka människor man kände.
Sedan publicerades The Official Preppy Handbook 1980 och gjorde något ganska märkligt med denna slutna värld. Boken var tänkt som satir. Den katalogiserade preppyns kläder, universitet, semestermål och sociala koder med ironisk precision, men läsarna upptäckte snabbt att den fungerade lika bra som instruktionsbok.
Man behövde inte längre ha gått på Princeton för att förstå hur man skulle klä sig som om man hade gjort det.
Det var ett ganska avgörande skifte. Social tillhörighet är svår att massproducera; en Oxfordskjorta är det inte. När koderna väl hade skrivits ner kunde de också kopieras, och det som tidigare fungerat som en markör för en liten grupp började säljas som stil till en betydligt större. Preppy hade lämnat campus.
När en klassmarkör blir till mode
Sedan dess har preppy återkommit under olika namn och i lite olika proportioner. Ibland har den kallats Ivy League, ibland har den återvänt som old money, och däremellan har designers plockat isär garderoben och satt ihop den igen. Det intressanta är att kläderna förändrats mindre än betydelsen.
En pikétröja berättar inte längre att du tillhör en viss amerikansk samhällsklass. En klubbblazer kräver ingen klubb och en argyletröja inget Ivy League-universitet. Symbolerna har överlevt långt efter att deras ursprungliga funktion försvagats.
Det är förstås praktiskt för den som tycker om stilen. I dag krävs varken en plats på Harvard eller ett hus på Cape Cod. Det räcker ganska långt med fem bra plagg.
Den klassiska skjortan
Oxfordskjortan är ett bra exempel på varför preppyn överlevt sin ursprungliga miljö. Den behöver egentligen ingen. Vit eller ljusblå fungerar den under en blazer, tillsammans med en ulltröja eller på egen hand till chinos. Ränder och diskreta rutor gör ungefär samma jobb med lite mer personlighet.
Det fina är att skjortan dessutom mår bra av att inte behandlas alltför vördnadsfullt. En uppvikt ärm, en öppen knapp och en krage som mjuknat efter några tvättar gör ofta mer för uttrycket än perfekt pressade veck.
Det som en gång signalerade att man var så hemma i kläderna att man inte behövde tänka på dem går numera, ganska behändigt, att återskapa.
Merinotröjan
Den V-ringade merinotröjan fungerar på ungefär samma sätt. Den gör skjortan mindre formell och pikén lite mer ordnad, samtidigt som den har tillräckligt mycket universitetsområde över sig för att omedelbart kännas preppy.
Sedan finns förstås tröjan över axlarna. Det är ett märkligt stilgrepp när man tänker på det: ett plagg som bärs utan att riktigt bäras. Ändå har det överlevt decennium efter decennium, kanske just för att det fångar något centralt i preppyn. Allt ska se praktiskt och oplanerat ut, även när effekten är mycket specifik.
Pikétröjan
Pikétröjan började inom sporten, vilket gav den en fördel som den fortfarande lever på. Kragen gör den mer ordnad än en t-shirt, men arvet från tennis och polo hindrar den från att kännas alltför proper. Det är en liten skillnad på pappret men en ganska stor i garderoben.
Marinblått och vitt är de självklara färgerna, men den som vill dra preppyn hela vägen kan välja pastell. En blekrosa piké tillsammans med beige chinos är kanske inte subtilt, men vid det här laget finns det knappast någon anledning att låtsas att referensen är oavsiktlig.
Blazern
Den marinblå blazern är förmodligen det plagg som bäst visar hur långt preppy har färdats. Det som en gång kunde signalera medlemskap i en viss skola eller klubb har blivit ett av garderobens mest neutrala plagg.
Med skjorta och läderskor fungerar den när situationen kräver något mer ordnat; med piké och chinos blir den ledigare. På sommaren kan ullen bytas mot linne och gärna få skrynkla sig lite under dagen.
Blazern behöver med andra ord inte längre berätta var du hör hemma. Det räcker att den sitter bra.
Läderskorna
Loafers, derbys och brogues har genomgått ungefär samma resa. De har lämnat sina ursprungliga sociala sammanhang men behållit associationen till dem, vilket kanske förklarar varför ett par bruna loafers fortfarande kan göra ett par chinos omedelbart mer preppy.
Helst ska de inte se helt nya ut. För trots att stilen sedan länge går att köpa finns fortfarande en liten rest av dess ursprungliga logik kvar: sakerna ska gärna se ut som om de funnits där ett tag.
Det är kanske den mest intressanta motsägelsen i preppy. En stil som en gång fungerade eftersom man föddes in i dess koder har blivit en av världens enklaste garderober att kopiera.
I dag behöver du inte ha gått på Yale, vuxit upp i New England eller tillbringat somrarna på Cape Cod. Du behöver bara veta vad de hade på sig.